En outsinlig passion för konsultyrket

“Jag kan inte komma på något annat yrke som ger så mycket tillbaka”

Samma känsla varje år – det är de sista dagarna på sommarsemestern och allt det där som jag hade tänkt att göra har inte hunnits med. Böcker som inte blivit lästa. Golf-handicap som inte har sänkts. Vänner jag inte har hunnit träffa. Nya platser som inte har blivit utforskade – helt enkelt så mycket som jag skulle vilja ha mer tid för. Mer semester helt enkelt. Samtidigt kommer successivt det välkända suget efter att komma tillbaka till jobbet krypande. En hel höst med massor av spännande och utvecklande, kända så väl som okända, utmaningar att hugga tag i. Nya saker att lära sig. Nya relationer. Detta är det enkla förklaringen till min outsinliga passion för konsultyrket. Min “kärlek” till rollen som rådgivare och konsult tar aldrig slut. Jag kan inte komma på något annat yrke och roll som ger så mycket tillbaka och är så utvecklande på så många plan.

Min kärlek till yrket började, som all kärlek gör, med en förälskelse som efter hand mognat till djup kärlek och en passion som aldrig slocknar. Nästan 30 år i samma bransch har fört med sig en och annan lärdom och lite perspektiv på vad konsultlivet innebär. Jag tror starkt på att var och en måste skaffa sig sina egna erfarenheter och lärdomar. Vi är ju alla olika. Jag skulle ändå vilja dela med mig av några av de lärdomar jag fått med mig under åren. Kanske finns det något där som du som läsare kan reflektera över och känna igen dig i.

Sommaren 1990 var livet som student över. Sista tentan var avklarad och det fanns inga mer uppsatser och grupparbeten att bekymra sig om. Nu var det dags att börja jobba! Vägen var sedan flera år tillbaka utstakad. Ett kort tag efter jag lämnat Småland för studentlivet i Göteborg hade tanken om att jobba i familjeföretaget övergivits. Mitt val stod klart. Jag skulle bli revisor. Det var drömmen och planen med min framtida yrkeskarriär – punkt slut! Den drömmen, precis som en del andra drömmar i livet, blev inte verklighet. Det var smärtsamt att som 23-åring inse att jag var tvungen att tänka om, tänka nytt och överge drömmen. Så här 30 år senare är jag väldigt glad över detta eftersom jag har insett att jag aldrig skulle gjort mig speciellt bra som revisor. Att ha drömmar, att planera och sätta upp mål är bra. Om inte just en dröm blir verklighet är det viktigt att bära med sig att den icke förverkligade drömmen kan istället ta dig med på andra, mer spännande och passande vägar i livet.

“Det är inte säkert att de val som du gjort alltid håller i längden.”

Att hålla sig inom samma bransch och med mer eller mindre samma typ av jobb i 30 år kan ju tyckas vara lite trist och tråkigt. Hade det inte varit kul med lite omväxling? Under hela min karriär har det varit viktigt att utmana och ifrågasätta vad jag håller på med. Är det här rätt för mig? Inte så att jag varje dag har gått runt och funderar på detta, men jag har haft en tydlig regel att jag varje sommar tagit mig en rejäl funderare på vad jag vill framåt och utvärderat året som gått. Frågor som –  ”Vad har jag lärt mig?” ”Har jag utvecklats som person?” ”Har jag bidragit till bolagets utveckling?” “Vill vi samma sak framåt och har vi samma värdegrund?” Med hjälp av svaren på den här typen av frågor har jag sedan bestämt mig för om jag ska stanna kvar där jag är eller om det är dags att göra något annat. De allra flesta gångerna har det varit solklart att det är konsult och rådgivare jag vill fortsätta vara. Så kommer det nog att vara resten av min yrkeskarriär. För mig är det, och har det varit,  viktigt att vara ärlig, främst mot sig själv men också mot sin arbetsgivare. Det är inte säkert att de val som du gjort alltid håller i längden och då är det viktigt att ta konsekvenserna av det eller så är det så att trots att många andra byter jobb är det inte det som är rätt för dig – det är okej att stanna länge inom samma bolag. Det är bara du själv som kan ta ansvar för din karriär och då krävs eftertanke och aktiva beslut för att inte behöva se tillbaka på sin yrkeskarriär och känna sig besviken.

Kollegorna. Kunderna. Kunskapen.

Vad är det då som konkret har hållit mig kvar på Deloitte under så lång tid? Det kokar ner till tre saker; kollegorna, kunderna och den kunskap som jag dagligen tar till mig.

Kollegor på alla nivåer som jag får jobba tillsammans med, som stöttar, utmanar och driver på utefter behov och som osjälviskt delar kunskap och erfarenheter. Yngre kollegor som jag får coacha och dela mina erfarenheter med och som tillbaka ger nya fräscha perspektiv på saker och ting. En härlig blandning av olika människor som för mig fungerar som en sorts familj som finns där, inte minst när motgångarna hopar sig och jag behöver peppning och en axel att gråta mot.

Kunder som ger mig sitt förtroende och som jag och mina kollegor får möjlighet att arbeta tillsammans med för att utveckla deras organisation. Känslan av att hjälpa en kund att lyckas är överväldigande. Att få se hur lösningar kommer på plats och faktiskt fungerar är en väldigt viktigt anledning till min motivation och passion för det här jobbet.

Kunskap som är en källa till utveckling och breddade perspektiv på tillvaron. Att dagligen få vara en del av och ta del av allt vad ett kunskapshus som Deloitte ger är en stor förmån. Den stimulans och den aldrig sinande vetgirighet som det bär med sig skulle jag ha svårt att leva utan. Detta har blivit extra tydligt de senaste åren när vi klivit in i den digitaliserade tidsåldern och gamla beprövade kunskaper och metoder inte håller längre. Det finns absolut mycket att bygga på sedan tidigare, men för mig har det varit nödvändigt att göra ett rejält kunskapslyft för att kunna vara relevant nu och i framtiden – en spännande och stimulerande utmaning.

Vi kan göra mer för att göra branschen mer inkluderande och modern.

Så finns det då inga fel och problem med den yrkesbana jag valt och den bransch jag varit en del av i så många år. Jo, visst finns det utmaningar. Jag ser ett stort behov av att i än större utsträckning arbeta för en mer inkluderande och modern bransch. En bransch där våra olikheter ses som tillgångar och där formen vi ska passa in i är mer flexibel och tänjbar. Detta är också del av varför jag stannar kvar – att arbeta för förändring. Det är också den huvudsakliga anledningen till att jag valt att vara en del av plattformen WizWomen. Tillsammans kan vi göra mer.

När jag ser tillbaka på mina 30 år som konsult kan jag bli besviken på mig själv och mina delägarkollegor. Har jag, har vi, gjort vad jag/vi kunnat för att vi ska vara fler kvinnor i ledande befattningar? Har vi verkligen gjort allt vi kan för att möjliggöra att konsultrollen ska fungera väl tillsammans med ett liv med familj och barn? Har vi gjort vad vi kan för att stävja den stereotypa bilden av kaxiga stereotyper som representerar vår bransch?

Det är ju – som ni alla vet – inte särskilt fruktsamt att blicka bakåt. Det är mer viktigt för mig att nu och framåt använda den erfarenhet jag har skaffat mig, det inflytande jag har genom mina olika ledarroller inom Deloitte och mitt nätverk i stort för att bidra till förändring.

Det finns flera olika rapporter som pekar på vilka utmaningar vi står inför gällande ledarskap, talangförsörjning och företagens ansvar för samhällets utveckling i stort (lästips: Success personified in the Fourth Industrial Revolution: Four leadership personas for an era of change and uncertainty, Deloitte Insights, January 2019). Detta är bra saker att ta till sig och jag plöjer igenom en och annan artikel och rapport på området. Jag kan dock konstatera att den överlägset bästa källan till förståelse och insikt är att ha en kontinuerlig dialog med mina kollegor, inte minst de som är yngre och representerar den nya generationen. Det är så jag kan skaffa mig verklig förståelse för var vi har utmaningar och diskutera vad det är som krävs för att vi ska kunna förflytta oss.

“Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.”

Det är helt klart inte så enkelt att vi bara behöver fler kvinnor på ledande positioner för att ge yngre kvinnor bra förebilder. Det behövs ett bredare spektra av förebilder för alla. Förebilder med förmåga att lyssna. Förebilder som vågar sticka ut ifrån den faktiskt fortfarande rätt så stereotypa bilden av konsultlivet som vi själva har skapat.

”Igen kan göra allt, men alla kan göra något”. Vi har alla ett gemensamt ansvar att bidra till förändring och förbättring där vi befinner oss, oavsett kön och vilken generation vi tillhör.

Let’s change the game!

Christina Bergman, delägare Deloittemedlem i WizWomen

#wizwomen #wizwomenstories #ledarskap #letschangethegame #sommarprat #sommarpratare #deloitte #deloittesweden #consulting